när suddigt alkoholbrus blir strålkastarljus

när stegen inte längre värker

att jag går mot intet varmt

när ljuset går i vågor

slår ut i värme

av friktion och fiktion

och ropen skalla

allena, allena!

när jag inte ser längre är min rädsla

utan rädslan är jag

när konsten att andas blir huvudsaklig

och hoppet flyter och bryter

när takten tar över och slår

genom köttet och blodet

när ropen skalla

den andra! den andra!

när händerna möter värmen

och värmen inte är varm

hur kan man lita på något

när något aldrig fanns

när tystnaden är vår

att vårda

i all evighet

och ropen skalla

intet skall våga!

våga ska intet!

världen är liten!

och hjärtat är stort!

tiden är oviss!

och känslor är döden!