restackskskskss

vill gå ut i stormen och bryta upp asfalten, stampa på världen, spotta på mörkret och bara skrika åt ingenting och allting därtill.

vill slå mina händer blodiga mot låsta portar, och kasta mig handlöst ut över världen och hoppas att den försvinner under mig innan jag slår i botten.


varför väger trasiga relationer tyngre när man gjort sig av med dem? det är väl hela poängen, att de ska sluta tynga?

jag tror jag bryter ihop snart. jag orkar inte mer nu.

Åh.

underbara underbara underbara låt

när suddigt alkoholbrus blir strålkastarljus

när stegen inte längre värker

att jag går mot intet varmt

när ljuset går i vågor

slår ut i värme

av friktion och fiktion

och ropen skalla

allena, allena!

när jag inte ser längre är min rädsla

utan rädslan är jag

när konsten att andas blir huvudsaklig

och hoppet flyter och bryter

när takten tar över och slår

genom köttet och blodet

när ropen skalla

den andra! den andra!

när händerna möter värmen

och värmen inte är varm

hur kan man lita på något

när något aldrig fanns

när tystnaden är vår

att vårda

i all evighet

och ropen skalla

intet skall våga!

våga ska intet!

världen är liten!

och hjärtat är stort!

tiden är oviss!

och känslor är döden!

Underbara söndag.

Firade kvällen med att bryta kontakten med en "vän" eller vad man ska kalla henne. Hon har inte varit speciellt mycket vän senaste tiden, så det var väl egentligen ingen förlust på det sättet. Ingen skillnad, i alla fall, då hon aldrig hörde av sig ändå.

Men det är så otroligt energitömmande att gräla. Speciellt med någon som är ungefär lika öppen som en bergvägg och med en självdistans som en...jag vet inte...något helt utan självdistans.

Nåja. Det gör mig ont. Jag kommer säkert sakna henne. Men hon bryr sig inte om mig, och det får jag acceptera. Hon brydde sig inte ens tillräckligt för att försöka ha kvar mig. Hon var mer intresserad av att ha rätt. Så det var väl lika bra.

Suck.

Idag har jag druckit kaffe och funderar på varför man blir militär utan att veta något om världens konflikter.

Igår pratade jag dock med en mycket vettig människa sent in på natten. Vill prata med denna person igen.

ödmjukast

ödmjukast undanber jag all uppvaktning vid mitt liv.

likt mina fotstegs tysta gång

och din oskulds sanna stämma

faller alla ljud på plats

i en sång

av fantasilöshetens, de krämpande känslornas toner

för natten omsluter oss

men vi är mil isär

och framför allt, bär

vi på förflutenhet

jag såg dig på mig idag

och rörde om

krossade

förstörde

jag saknar er jag förgört

eller snarare det vi hade

men som vi inte hade

utan bara var en kuliss

ignorance is a bliss

hör du det

du fina du goda

du nakna

du ärliga

dig jag fick att hata

dig jag fick att avsky

utan att vilja

utan att förstå

naken skar du mig

naken var jag

då föll det

då brast det

förlåt