WHAT DOES IT TAKE TO GET A DRINK IN THIS PLACE?
WHAT DOES IT TAKE, HOW LONG MUST I WAIT?
söndag 28 februari 2010
lördag 27 februari 2010
late night conversation
när man sitter och hoppas på att man ska få fina fyllemeddelanden på msn så får man ett fint fyllesamtal istället.
det är då man är nöjd över att man suttit uppe och kollat på svintråkig curlingfinal.
över förväntan, så att säga.
jag missade ju till och med när de vann guld. men det gjorde inget.
det är då man är nöjd över att man suttit uppe och kollat på svintråkig curlingfinal.
över förväntan, så att säga.
jag missade ju till och med när de vann guld. men det gjorde inget.
fredag 26 februari 2010
As I sat sadly by her side
She said, father, mother, sister, brother
Uncle, aunt and nephew, niece
Soldier, sailor, physician, laborer
Actor, scientist, mechanic, priest
Earth and moon and sun and stars
And planets and comets with tails blazin'
All are there forever fallin'
Fallin' lovely and amazin'
Uncle, aunt and nephew, niece
Soldier, sailor, physician, laborer
Actor, scientist, mechanic, priest
Earth and moon and sun and stars
And planets and comets with tails blazin'
All are there forever fallin'
Fallin' lovely and amazin'
onsdag 24 februari 2010
tisdag 23 februari 2010
1976
The days go on and on.
They don't end.
All my life needed was a sense of some place to go.
I don't believe that one should devote his life to morbid self-attention.
I belive that someone should become a person like other people.
I first saw her at Palantine Campaign Headquarters at 63rd and Broadway.
She was wearing a white dress.
She appeared like an angel.
Out of this filthy mess...she is alone.
They can not touch her.
They don't end.
All my life needed was a sense of some place to go.
I don't believe that one should devote his life to morbid self-attention.
I belive that someone should become a person like other people.
I first saw her at Palantine Campaign Headquarters at 63rd and Broadway.
She was wearing a white dress.
She appeared like an angel.
Out of this filthy mess...she is alone.
They can not touch her.
Svartsjuka.
Svartsjuka kan beskrivas som en spontan känsla som är svår att övervinna, inte ens med förnuft. I första hand har den sin grund i en personlig osäkerhet och en dålig självtillit. Men svartsjukan kan ha många orsaker och samband. En svartsjuk människa saknar förtroende, betvivlar den andres trohet och är rädd att mista den hon/han älskar. Den svartsjuke känner sig ofta värdelös och tar på sig skulden när han/hon blivit sviken för en annan.
:/
:/
måndag 22 februari 2010
alla städer ska tömmas. alla gator glömmas bort.
idag har jag aktiverat mig. använt min energi. det är inte så vanligt. jag var på universitetet och tog de bilder som saknades för nästa nummer av Lösnummer. det fick jag ett genuint tack för. för jag ställde upp. jag gillade det. att de sa så. "tack för att du ryckte in denna gång, verkligen."
jag gillar att hjälpa människor. jag gillar att få dem att tacka genuint. jag uppskattar uppskattande.
de sa på radio att vi har 85 cm snödjup i Örebro. djupaste på 44 år.
när jag gick av bussen så föll jag rakt baklänges och lyckades på nåt sätt få all tyngd på min redan halvtrasiga högra handled. en annan ung man ramlade exakt samtidigt som jag. och en tredje hjälpte mig upp. jag hade så ont att jag först inte ens svarade när han frågade hur det gick, eftersom jag skrek inombords. sen sa jag "det gick okej".
det lustiga var att jag såg en tjej ramla på exakt samma plats några timmar innan det.
nu sitter jag och väntar på att den ska svullna upp. den är varm och pulserar, typ. uh.
förövrigt så kan det finaste vara att sitta omsluten av musik på en buss i skymningen. jag vill knappt gå av när det är så.
de spelade denna fina låt på radio: http://open.spotify.com/track/0430F6pa9ricA4wUXWOsNn
jag tycker jonathan johansson är en av sveriges mest underskattade artister. om det är någon som förtjänar en hype så är det honom.
här är en vers ur en annan låt han har skrivit, som jag gillar väldigt mycket.
vi kan en del om ensamhet och håller om varann. och gatorna är tomma och vi är på väg hem. alla spöken som reste sig ur asfalten.
jag gillar att hjälpa människor. jag gillar att få dem att tacka genuint. jag uppskattar uppskattande.
de sa på radio att vi har 85 cm snödjup i Örebro. djupaste på 44 år.
när jag gick av bussen så föll jag rakt baklänges och lyckades på nåt sätt få all tyngd på min redan halvtrasiga högra handled. en annan ung man ramlade exakt samtidigt som jag. och en tredje hjälpte mig upp. jag hade så ont att jag först inte ens svarade när han frågade hur det gick, eftersom jag skrek inombords. sen sa jag "det gick okej".
det lustiga var att jag såg en tjej ramla på exakt samma plats några timmar innan det.
nu sitter jag och väntar på att den ska svullna upp. den är varm och pulserar, typ. uh.
förövrigt så kan det finaste vara att sitta omsluten av musik på en buss i skymningen. jag vill knappt gå av när det är så.
de spelade denna fina låt på radio: http://open.spotify.com/track/0430F6pa9ricA4wUXWOsNn
jag tycker jonathan johansson är en av sveriges mest underskattade artister. om det är någon som förtjänar en hype så är det honom.
här är en vers ur en annan låt han har skrivit, som jag gillar väldigt mycket.
vi kan en del om ensamhet och håller om varann. och gatorna är tomma och vi är på väg hem. alla spöken som reste sig ur asfalten.
you know very well who you are
super nintendo, sega genesis, when i was dead broke man i couldn't picture this
söndag 21 februari 2010
and in a year, a year or so
de säger så i filmen. 'sometimes you have to lose yourself before you can find anything at all'.
jag var ute igår. jag såg samma som vanligt. människor som fungerar, kramas, pussas, gråter över varandra, viskar fina ord i telefoner, håller hand, faller bort, faller ned, faller in. bygger upp, bryter ihop. ligger, knullar, bögar.
och mitt ibland dem står jag. jag fungerar inte. jag förstår dem inte. jag känner mig oändligheter ifrån alla de andra även när jag står mitt bland dem. det lyser i mina ögon. tror jag. det lyser mörker.
men jag har en fin nu. hon säger saker som värmer mina händer på distans. och hon bryr sig. jag må vara sämst på att förstå det, men jag tror jag gör det nu. faktiskt.
jag är lite rädd att förlora fina människor. för jag har gjort det så många gånger förr. jag sa det till henne, och jag tror hon förstod mig. på ett bra sätt.
jag var ute igår. jag såg samma som vanligt. människor som fungerar, kramas, pussas, gråter över varandra, viskar fina ord i telefoner, håller hand, faller bort, faller ned, faller in. bygger upp, bryter ihop. ligger, knullar, bögar.
och mitt ibland dem står jag. jag fungerar inte. jag förstår dem inte. jag känner mig oändligheter ifrån alla de andra även när jag står mitt bland dem. det lyser i mina ögon. tror jag. det lyser mörker.
men jag har en fin nu. hon säger saker som värmer mina händer på distans. och hon bryr sig. jag må vara sämst på att förstå det, men jag tror jag gör det nu. faktiskt.
jag är lite rädd att förlora fina människor. för jag har gjort det så många gånger förr. jag sa det till henne, och jag tror hon förstod mig. på ett bra sätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

