Natten till idag drömde jag att vi sköt Adolf Hitler på ett tåg (han satt i en liten liten sidovagn till tåget, och gormade). Då blev hans personliga livvakt som hette nåt jättetyskt, var blond och hade en mini-gun, väldigt upprörd och jagade oss hela vägen till Stockholm. Nu när jag tänker efter så var livvakten väldigt lik första bossen i Wolfenstein 3d. Väl i Stockholm så var alla hus jättehöga, fast gamla och jättefina. Jag blev förälskad i Stockholm på momangen och sa till pappa att jag ville bo här. Han sa, ja, men gör det då. Jag kan hjälpa till med en startpenning. Sedan blev gatorna vattenfyllda och vi fick hoppa mellan cykelställ och stenar för att ta oss fram.
Det var en rätt så otäck dröm, även om Stockholmbesöket var bra. Om man ändå kunde få en startpenning att flytta dit, i verkligheten.
Sedan vaknade jag först av alla, om man räknar bort pappa. Han vaknar alltid först så han får inte vara med i en eventuell vakna-först-tävling ändå. Drack en jättestor kopp thé med honung i. Jag är fortfarande förkyld, mind. Nu sitter jag med en laptop i knät och är inne på nästa dilemma.
Jag måste ju ordna upp mitt liv, jag kan ju inte sitta och spela TV-spel hela tiden bara för att jag råkar vara arbetslös i en lågkonjunktur. Jag kan ju åtminstone göra något produktivt så som lära mig matte-painting, mer fotografering och webbdesign. Kontra leva konsumtivt, då man vräker i sig nöjen och media i form av spel, tv-serier och böcker. Det måste finnas en hejd på det. Jag kan tänka mig både och så klart. Men hittils har jag enbart påvisat en hemsk ovilja att leva produktivt, bar some shining moments. Det kan vara en brist på ambition, på ork och kraft. Men jag tror inte det är hela sanningen. Snarare tror jag det beror på en felriktad ambition och felriktad ork. Fel i prioriteringarna. Vad det beror på behöver vi inte gå in på nu. Kanske är det min smärre nihilistiska sida som spökar. Jag är väldigt bra på att lägga all min ork och tid på ett speciellt spel, till exempel. Väldigt bra. Vilket gör att jag blir väldigt bra på det spelet, såklart. För jag är ingen idiot, trots allt. Så jag antar att om jag bara kunde re-routa denna ork och energi till något mer produktivt, så borde jag kanske komma nånstans. Tjena, jag kanske till och med får ett jobb, träffar mer människor och, hör och häpna, skaffar tjej. (Jag har fortfarande, precis som karaktären i Naiv Super, fortfarande ett otroligt förtroende och skyhöga förväntningar på det här att "ha tjej". Jag tror att allt kommer lösa sig då. Men det kommer det inte. För det gjorde det inte sist jag hade tjej. Även om jag var dum i huvudet då.)
En grej jag skulle kunna göra för att hjälpa mig själv en smula är att byta ut min muskel-PC mot en smidig laptop som inte klarar av de tunga spelen, men som man kan surfa på och betala räkningarna med. Det skulle göra mycket. Tror jag. Fast man skulle kunna spela Wolfenstein 3d på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar